Förra hösten var det bra att jag var observant när jag satt i mina tankar och gick igenom pappershögen som hade samlats på kaffebordet i lärarrummet. Blicken fastnade på Amnestys broschyr. Där inbjöds lärare runtom i Finland att delta i Skolornas brevskrivarmaraton: en kampanj där skolelever skulle skriva appeller tillägnade offer för människorättskränkningar.
I kampanjen hösten 2015 vädjades det för de burkinska flickorna som tvingas gifta sig minderåriga och för grekiska Costas som blivit offer för en homofob attack. Jag blev genast eld och lågor. I stället för att hålla en frågesport om mänskliga rättigheter på mina lektioner eller för att tillsammans med hela klassen maktlösa förfasa oss över ojämlikheten i världen skulle eleverna själva få göra något för de mänskliga rättigheterna. Det skulle inte ens vara på låtsas, de skulle få påverka på riktigt.
Två niondeklasser deltog i maraton
Jag deltog i brevmaraton med två niondeklasser. På min religionslektion bekantade vi oss med hjälp av Amnestys material på ett allmänt plan med de mänskliga rättigheterna och sedan med de två fallen av människorättskränkningar som det vädjades för i brevmaraton.
Eleverna fick välja någondera av de två fallen. De fick också välja om de ville skriva en officiell appell till Burkina Fasos eller Greklands minister eller ett solidaritetsbrev till de människor som fått sina rättigheter kränkta. Eftersom önskan var att breven skulle skrivas på engelska bad jag bägge klassers engelskalärare till samarbetspartner och eleverna fortsatte arbetet med breven på engelskalektionen. Ytterligare fick slutligen var och en själv besluta om de ville sända sitt brev eller inte. De flesta lämnade in sina brev för att sändas.
Inbjudan till ambassaden
Jag föreställde mig att jag följande gång skulle tänka på brevmaraton först ett år senare när det skulle köra i gång igen i Finlands skolor. Efter julen fick jag emellertid helt överraskande ett samtal från Amnestys Finlandsavdelnings kontor i Helsingfors. Eleverna i S:t Michel som hade deltagit i kampanjen önskades välkomna till Greklands ambassad där de skulle överlämna alla appeller som hade skrivits för Costas i Finland.
Vår lilla delegation från skolorna Mikkelin Lyseo och Kalevankankaan koulu steg en dag i maj, som redan förebådade sommaren, ombord på tåget som ilade till huvudstaden. Vi hade en alldeles särskild dag framför oss. Som Amnestys gäster fick vi träffa ambassadör Dimitrios Karabalis och med honom diskutera situationen för könsminoriteter och sexuella minoriteter i Grekland såväl som i Finland. Eleverna berättade för ambassadören om hur de deltagit i brevskrivarmaraton och överlämnade slutligen appellerna ledsagade av officiella handskakningar. Upplevelsen fick upprepas om och om igen hela vägen hem.
Den nya läroplanen betonar upplevelser
Den nya läroplanen betonar erfarenheter och upplevelser som ett led i läroprocessen. I brevskrivandet knöts det upplevelsefulla samman med ny inlärning som av sig självt. Mitt intryck var att människorna som hade utsatts för människorättskränkningar berörde eleverna starkare än vanligt nu när de själva kunde ta kontakt med offren eller vädja för deras sak. Eleverna var också övertygade om att appellerna tidigare har bidragit till att människor som fängslats på svaga eller falska grunder har blivit frigivna.
Ungdomarna får ofta en känsla av att omfånget av de egna gärningarna i den globala världen är oansenligt. Jag tror att kampanjen fick flera elever att tänka på att också en enskild röst kan vara av vikt, för den kanske får uppslutning av en stor kör.
Fenomenbaserad undervisning som bäst
Deltagande i brevmaraton är ett ypperligt sätt att i skolan ordna ett ämnesöverskridande projekt som syftar till fenomenbaserat lärande. I grundskolan tas de mänskliga rättigheterna upp framför allt under lektionerna i historia, samhällslära, religion och livsåskådning. Å andra sidan kan skrivandet av appeller på ett naturligt sätt kopplas antingen till en lektion i modersmålet eller i engelska, med temat att skriva ett formellt brev.
De mänskliga rättigheterna är förvisso redan i sig grunden för värdefostran i Finlands skolor. I den meningen kan brevmaraton lätt göras till ett projekt för hela skolan. Utifrån min egen erfarenhet vill jag sporra skolorna att delta i brevskrivarmaraton. Det är lätt, lärorikt och fullt av upplevelser.
Helena McKeough